För drygt en månad sedan brann vårt hus ner till grunden. Det finns ingenting kvar.
Den här månaden har varit den mest psykiskt påfrestande hittills i mitt liv och jag känner mig bara mer och mer ledsen ju längre tiden går. Är otroligt tacksam att familjen finns nära för hjälp och stöttning i denna svåra stund. Tack till er!
Också tack till er som hört av er efteråt för att erbjuda hjälp och tröst, bara att ni hör av er betyder väldigt mycket! Man behöver inte veta vad man ska säga och man behöver inte säga mycket, men alla kan faktiskt säga något. Jag förstår också er som inte hör av er till mig utan går omvägar till familjen, tanken är god men jag hade uppskattat om ni hade pratat med och beklagat direkt till mig istället.
Till er som inte har hört av er, trots att ni vet vad som hänt - gör er inte besväret är ni snälla.