Senaste avsnittet av Ponnyakuten fick en av deltagarna frågan: vad tycker din ponny om? Ungen svarade att min ponny tycker om att tävla! Är inte det att förmänskliga hästen? Vilken häst tror ni, på fullaste allvar, tycker att tävlingar är livet och om den inte får fara på hopptävling så vantrivs den?
Men polisen var fantastiskt duktig, som han sa så handlar det om att ta ledarskapet över hästen även när man sitter på den. Jag ska alltså tillhöra hästens flock och dessutom vara flockledare.
söndag 19 februari 2012
lördag 18 februari 2012
Äntligen är det lite varmare ute! Men tyvärr har jag inte tagit mig ut än.
Fick jobba extra på Lotus igår, och eftersom jag har svårt att tacka nej till lite extra pengar (de behövs alltid) blev det först ett par timmar i ridhuset, sen hem och hoppa i duschen och slänga i sig en middag och därefter bege sig mot Lotus 22.00 - 03.30. Precis innan jag skulle åka, sådär vid 21 kände jag mig såååå trött. Men det gick ganska bra, gäspade lite men hade kunnat vara värre. Men alltså, det här med människor som går ut? Varför är de så konstiga?!
Nå, nevermind. Hade lovat mamma att följa med henne sedan på morgonen så det skulle endast bli två härliga timmars sömn, men smart-jag glömde såklart att slå på ljudet på telefonen (var jag lite trött kanske?) och reagerade alltså inte när hon väckningsringde mig kl 06 och inte heller hörde jag larmet. Så istället sitter jag här nu och funderar på att sparka igång dagen.
Tänkte ta en tur till ridhuset och skutta lite med pållen senare, den andra får nog ta en runda på byn tror jag!
Tjing!
Fick jobba extra på Lotus igår, och eftersom jag har svårt att tacka nej till lite extra pengar (de behövs alltid) blev det först ett par timmar i ridhuset, sen hem och hoppa i duschen och slänga i sig en middag och därefter bege sig mot Lotus 22.00 - 03.30. Precis innan jag skulle åka, sådär vid 21 kände jag mig såååå trött. Men det gick ganska bra, gäspade lite men hade kunnat vara värre. Men alltså, det här med människor som går ut? Varför är de så konstiga?!
Nå, nevermind. Hade lovat mamma att följa med henne sedan på morgonen så det skulle endast bli två härliga timmars sömn, men smart-jag glömde såklart att slå på ljudet på telefonen (var jag lite trött kanske?) och reagerade alltså inte när hon väckningsringde mig kl 06 och inte heller hörde jag larmet. Så istället sitter jag här nu och funderar på att sparka igång dagen.
Tänkte ta en tur till ridhuset och skutta lite med pållen senare, den andra får nog ta en runda på byn tror jag!
Tjing!
tisdag 14 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Arbetsform och gångarter
Christian Carde är en fransk ryttarprofil som håller på med klassisk ridning. Han menar att ridning aldrig får forceras eller ske genom tvång utan hästen måste alltid förberedas och förstå vad den ska göra. Och så klart, aktivt arbeta framåt. Den ideala processen är förberedelse, arbete, beröm och vila. All ridning måste ske genom balans, ryttaren ska ha en säker sits och får aldrig hålla balansen i tyglarna.
Carde pratar också om sitt ogillande för rollkur (LDR), och menar att det kanske fungerar för de allra bästa, men de flesta av oss är inte tillräckligt erfarna för att använda metoden utan att det tar skada på hästen.
Allt fler tar genvägar för att få ett snabbt resultat och det resulterar i bristande hästkunskap. Även hur duktig man än är måste man arbeta med grunderna. Detta måste instruktörer, tränare och framförallt ridskolor arbeta efter! Ridskolorna har ett ansvar att lära ut grundkunskap kring hästar, inte bara ridning. De som börjar rida måste tänka på hästens välbefinnande och vara medvetna om att ridning tar lång tid att lära sig.
Även dressyrdomare idag måste lära sig att döma uppvisningarna enligt FEI:s regler; hästen ska arbeta avspänt och lösgjort, vara harmonisk och mjuk och ridas på ett sätt så att den kan utföra allt som begärs av den med lätthet och utan tvång.
Många gånger idag ser man ekipage med stumma händer, kandarstången i 90° och irriterade hästar. Ändå vinner dessa ekipage tävlingar på de högsta nivåerna! Dessutom ser man en övervägande procent av hästar som arbetar med nosen bakom lodplan och eftersatta bakben.
Jag tycker också att man kan fundera vad en naturlig arbetsform för hästen egentligen är. På många ridskolor använder man sig av diverse hjälptyglar för att förmå hästen att ”gå på tygeln”. Men är detta verkligen vad som är bäst för hästen? En vanlig hjälptygel är halsförlängare, även kallad ”gummisnodd”. Många anser detta vara den snällaste hjälptygeln eftersom den är mjuk och inte blir stum som en vanlig inspänningstygel. Men stämmer detta verkligen? För det första är gummisnodden elastisk, vilket gör att hästen inte kan ta stöd på bettet som den gör mot en mjuk hand, men den kan med lätthet ”hänga sig” i hjälptygeln. För det andra kan man inte sträcka ut ett gummiband hur långt som helst, någon gång tar det stopp.
Genom att använda hjälptyglar rubbar man också hästens naturliga balans. På ridskolor är det ryttare på olika nivåer, en del är nybörjare och det är främst på dessa lektioner inspänningstyglar används. Istället för att hästen naturligt får balansera upp en ostadig ryttare, som kanske kräver att hals och huvud hålls på ett annat sätt, tvingas hästen böja in nacken och föra över vikt på sina bogar.
För att hästen ska arbeta korrekt och bära upp en ryttare på ryggen krävs det att hästen arbetar genom hela sin kropp, väl undersatta bakben, rör sig genom ryggen och en välvd hals med nosen strax framför lodplan, det är alltså INTE enbart att hästen böjer på nacken!
Användning av hjälptyglar är även vanligt bland privata ryttare, men dessa hästar arbetar oftast (absolut ej alltid!) under mer erfarna ryttare och går inte flera pass om dagen, i ridhus, därför är slitaget ofta större på ridskolehästar.
En häst med bra gång beskrivs ofta som en häst med ren skritt, stor trav med mycket mekanik och en luftig galopp. Men är det verkligen en bra gång, sett till den naturliga hästen?
En bra gång borde vara en naturlig gång med minimalt slitage beroende på användningsområde. Jämför en dressyr- och en westernhäst. Dressyrhästen arbetar i snitt ungefär en timme om dagen, den ska vara spektakulär i sin gång och vara full av energi. En westernhäst kan trava eller galoppera flera mil i sträck utan att bli trött, därför att de arbetar med minsta möjliga energiförbrukning. En westernhäst arbetar inte heller ”på tygeln”, men med en sänkt hals och genom ryggen (dvs på tygeln men inte med huvudet i eller bakom lodplan).
Så vad är egentligen en bra gång och naturlig arbetsform, sett till hästens bästa?
Carde pratar också om sitt ogillande för rollkur (LDR), och menar att det kanske fungerar för de allra bästa, men de flesta av oss är inte tillräckligt erfarna för att använda metoden utan att det tar skada på hästen.
Allt fler tar genvägar för att få ett snabbt resultat och det resulterar i bristande hästkunskap. Även hur duktig man än är måste man arbeta med grunderna. Detta måste instruktörer, tränare och framförallt ridskolor arbeta efter! Ridskolorna har ett ansvar att lära ut grundkunskap kring hästar, inte bara ridning. De som börjar rida måste tänka på hästens välbefinnande och vara medvetna om att ridning tar lång tid att lära sig.
Även dressyrdomare idag måste lära sig att döma uppvisningarna enligt FEI:s regler; hästen ska arbeta avspänt och lösgjort, vara harmonisk och mjuk och ridas på ett sätt så att den kan utföra allt som begärs av den med lätthet och utan tvång.
Många gånger idag ser man ekipage med stumma händer, kandarstången i 90° och irriterade hästar. Ändå vinner dessa ekipage tävlingar på de högsta nivåerna! Dessutom ser man en övervägande procent av hästar som arbetar med nosen bakom lodplan och eftersatta bakben.
Jag tycker också att man kan fundera vad en naturlig arbetsform för hästen egentligen är. På många ridskolor använder man sig av diverse hjälptyglar för att förmå hästen att ”gå på tygeln”. Men är detta verkligen vad som är bäst för hästen? En vanlig hjälptygel är halsförlängare, även kallad ”gummisnodd”. Många anser detta vara den snällaste hjälptygeln eftersom den är mjuk och inte blir stum som en vanlig inspänningstygel. Men stämmer detta verkligen? För det första är gummisnodden elastisk, vilket gör att hästen inte kan ta stöd på bettet som den gör mot en mjuk hand, men den kan med lätthet ”hänga sig” i hjälptygeln. För det andra kan man inte sträcka ut ett gummiband hur långt som helst, någon gång tar det stopp.
Genom att använda hjälptyglar rubbar man också hästens naturliga balans. På ridskolor är det ryttare på olika nivåer, en del är nybörjare och det är främst på dessa lektioner inspänningstyglar används. Istället för att hästen naturligt får balansera upp en ostadig ryttare, som kanske kräver att hals och huvud hålls på ett annat sätt, tvingas hästen böja in nacken och föra över vikt på sina bogar.
För att hästen ska arbeta korrekt och bära upp en ryttare på ryggen krävs det att hästen arbetar genom hela sin kropp, väl undersatta bakben, rör sig genom ryggen och en välvd hals med nosen strax framför lodplan, det är alltså INTE enbart att hästen böjer på nacken!
Användning av hjälptyglar är även vanligt bland privata ryttare, men dessa hästar arbetar oftast (absolut ej alltid!) under mer erfarna ryttare och går inte flera pass om dagen, i ridhus, därför är slitaget ofta större på ridskolehästar.
En häst med bra gång beskrivs ofta som en häst med ren skritt, stor trav med mycket mekanik och en luftig galopp. Men är det verkligen en bra gång, sett till den naturliga hästen?
En bra gång borde vara en naturlig gång med minimalt slitage beroende på användningsområde. Jämför en dressyr- och en westernhäst. Dressyrhästen arbetar i snitt ungefär en timme om dagen, den ska vara spektakulär i sin gång och vara full av energi. En westernhäst kan trava eller galoppera flera mil i sträck utan att bli trött, därför att de arbetar med minsta möjliga energiförbrukning. En westernhäst arbetar inte heller ”på tygeln”, men med en sänkt hals och genom ryggen (dvs på tygeln men inte med huvudet i eller bakom lodplan).
Så vad är egentligen en bra gång och naturlig arbetsform, sett till hästens bästa?
lördag 11 februari 2012
onsdag 8 februari 2012
Hästens fortbildning
Som med allting så måste även hästens utbildning någon gång börja. Hästen är ett levande djur och när det är dags att utbilda hästen måste detta indivdanpassas, ingen häst är den andra lik! Men det är ändå några saker som gäller rent allmänt och som jag tänkte dela med mig av här.
Inte bara för unghästar utan även för den äldre hästens dagliga arbete och fortbildning.
Jag kan också tillägga att min personliga åsikt är att det i de flesta fall, om man har en häst för privat bruk, lönar sig att strunta i de olika årgångstesterna. Treårstestet är rätt basic utan speciellt mycket krav och kan vara en god idé att planera in men att man sedan inte stressar fram reslutat på kvalitets och championaten. Känn efter hur hästen mår och tar till sig informationen, för - med handen på hjärtat - det är väl bättre med en häst som har sin topp som 12-åring än som 6-åring?
Det är viktigare med samling än med ökning, men man får inte glömma bort framåtbjudningen. En häst föds inte med framåtbjudning, det är något den lär sig. En pigg och sprallig häst är inte samma sak som en häst som bjuder fram till bettet. Samling kommer naturligt från en häst med bjudning, och då är det också lätt att öka/länga i balans. Hästen ska öka i uppförsbacke och det kan den bara göra om den samlar sig in i ökningen.
Det är också viktigt att inte rida i samma ”jämntjocka” tempo hela ridpasset, att hästen arbetar i lagom takt och tempo och ryttaren nöjer sig med det. Risken med detta är att hästen slutar lyssna. Ett bra sätt att hålla hästen aktiv och på sikt förbättra och stärka hästens gångarter är att hela tiden rida tempoväxlingar. Hur många gånger hinner man inte göra övergångar, öka och minska takt och tempo under en långsida? Detta är också en form av gymnastik för hästen som blir spänstigare och lyhörd. Men var noga med att hästen reagerar på hjälperna, tar den inte en halvhalt, fullborda då övergången. Detta är grundläggande och går att rida på alla hästar i alla åldrar.
Många skyller sina misslyckanden på "tittiga" hästar, men faktum är att om hästen reagerar på något betyder det att framåtbjudningen inte är helt fungerande och att hästen inte tar skänkeln korrekt. Man märker tydligt när en häst arbetar med framåtbjudning och är eftergiven, den börjar direkt fokusera på ryttaren och lägger inte längre märke till farliga saker utmed ridbanan. Detta skiljer en välriden häst från en häst som inte är det. Jag har länge sagt att jag beundrar de hästar som går in i Globen under Stockholm Horseshow, det måste kännas som att gå in i en gryta! Men de flesta av dessa hästar är också fokuserade på sina ryttare och har en ärlig framåtbjudning, annars skulle de inte tävla på den nivå de gör idag.
Fyra nyckelpunkter som måste fungera på alla hästar är gas, broms, höger och vänster.
Alltså - innan ryttaren börjar arbeta hästen måste start, stopp och styrning fungera. En bra övning för att kontrollera lydnaden och uppmärksamheten hos hästen är att göra tempoväxlingar i galoppen, öka galoppen fyra steg och korta tre. Detta är en övning som förutom gör hästen lydig också förbättrar galoppen då hästen kommer tillbaka på sina bakben!
Inte bara för unghästar utan även för den äldre hästens dagliga arbete och fortbildning.
Jag kan också tillägga att min personliga åsikt är att det i de flesta fall, om man har en häst för privat bruk, lönar sig att strunta i de olika årgångstesterna. Treårstestet är rätt basic utan speciellt mycket krav och kan vara en god idé att planera in men att man sedan inte stressar fram reslutat på kvalitets och championaten. Känn efter hur hästen mår och tar till sig informationen, för - med handen på hjärtat - det är väl bättre med en häst som har sin topp som 12-åring än som 6-åring?
Det är viktigare med samling än med ökning, men man får inte glömma bort framåtbjudningen. En häst föds inte med framåtbjudning, det är något den lär sig. En pigg och sprallig häst är inte samma sak som en häst som bjuder fram till bettet. Samling kommer naturligt från en häst med bjudning, och då är det också lätt att öka/länga i balans. Hästen ska öka i uppförsbacke och det kan den bara göra om den samlar sig in i ökningen.
Det är också viktigt att inte rida i samma ”jämntjocka” tempo hela ridpasset, att hästen arbetar i lagom takt och tempo och ryttaren nöjer sig med det. Risken med detta är att hästen slutar lyssna. Ett bra sätt att hålla hästen aktiv och på sikt förbättra och stärka hästens gångarter är att hela tiden rida tempoväxlingar. Hur många gånger hinner man inte göra övergångar, öka och minska takt och tempo under en långsida? Detta är också en form av gymnastik för hästen som blir spänstigare och lyhörd. Men var noga med att hästen reagerar på hjälperna, tar den inte en halvhalt, fullborda då övergången. Detta är grundläggande och går att rida på alla hästar i alla åldrar.
Många skyller sina misslyckanden på "tittiga" hästar, men faktum är att om hästen reagerar på något betyder det att framåtbjudningen inte är helt fungerande och att hästen inte tar skänkeln korrekt. Man märker tydligt när en häst arbetar med framåtbjudning och är eftergiven, den börjar direkt fokusera på ryttaren och lägger inte längre märke till farliga saker utmed ridbanan. Detta skiljer en välriden häst från en häst som inte är det. Jag har länge sagt att jag beundrar de hästar som går in i Globen under Stockholm Horseshow, det måste kännas som att gå in i en gryta! Men de flesta av dessa hästar är också fokuserade på sina ryttare och har en ärlig framåtbjudning, annars skulle de inte tävla på den nivå de gör idag.
Fyra nyckelpunkter som måste fungera på alla hästar är gas, broms, höger och vänster.
Alltså - innan ryttaren börjar arbeta hästen måste start, stopp och styrning fungera. En bra övning för att kontrollera lydnaden och uppmärksamheten hos hästen är att göra tempoväxlingar i galoppen, öka galoppen fyra steg och korta tre. Detta är en övning som förutom gör hästen lydig också förbättrar galoppen då hästen kommer tillbaka på sina bakben!
tisdag 7 februari 2012
LDR vs. framåt-nedåt
Grunden i hästens utbildning bör ligga vid att hästen vid arbete ska söka sig framåt mot bettet i en eftergift. När man pratar om framåt-nedåtsökning, som betyder just FRAMÅT och NEDÅT bör det läggas stor vikt vid att hästen måste arbeta i balans. Är hästen inte i balans kommer den att tappa balansen framåt med sin redan tunga framdel och ”gå på bogarna”.
Denna video är så klart inte slutmålet men en viktig och grundläggande del i häst och ryttares utbildning. Detta är ett steg som man SKA kunna gå tillbaka till när som helst.
Vi kan jämföra detta med LDR (Low Deep and Round), vilket är väldigt populärt bland många ryttare idag. Det är inte är samma sak som framåt-nedåt men det är lika viktigt med balansen.
Ryttarna menar att LDR stretchar hästens överlinje, får den att bli eftergiven och elastisk. Som med alla former av idrott är det bra att variera sig, jag tror inte på att man ska lyfta samma vikter varje dag, på samma sätt. Vill man få ut effekt av träningen måste man variera sig och arbeta olika muskelgrupper. Detsamma gäller hästar. MEN HÄSTEN MÅSTE ARBETA I BALANS! Likna detta vid att lyfta tungt, lyfter man med ryggen är risken stor att man skadar sig. Det kanske går bra till en början men efter en tid märker man att ryggen tar skada. För att lyfta korrekt måste man böja på benen (balansera upp kroppen) och lyfta med rak rygg. Men man måste också träna andra muskelgrupper, så som mage, rygg och kondition för att få maximal effekt och minimera risken för skador. Samma rörelser under en längre tid sliter ut kroppen!
Av detta drar vi slutsatsen att det är bra att rida hästen i olika arbetsformer för att stärka kroppen, men den måste arbeta i balans! En hoppryttare tränar ju inte heller enbart höga höjder med sin häst utan även gymnastik- och teknikhoppning.
Sedan kan man självklart fundera vidare om det hästarna istället behöver är galoppträning i kuperad terräng, dressyrhästarna behöver hoppa, hopphästarna behöver skolridas och att alla hästar borde få daglig rörelse som inte är arbete, till exempel skrittmaskin, handwalking eller hage.
Detta betyder också att inte alla ryttare kan eller ska arbeta sin häst efter LDR-metoden, endast om man klarar av att rida sin häst i balans och arbeta den i korrekt arbetsform, inte att man rider LDR för att klara av hästen!
Denna video är så klart inte slutmålet men en viktig och grundläggande del i häst och ryttares utbildning. Detta är ett steg som man SKA kunna gå tillbaka till när som helst.
Vi kan jämföra detta med LDR (Low Deep and Round), vilket är väldigt populärt bland många ryttare idag. Det är inte är samma sak som framåt-nedåt men det är lika viktigt med balansen.
Ryttarna menar att LDR stretchar hästens överlinje, får den att bli eftergiven och elastisk. Som med alla former av idrott är det bra att variera sig, jag tror inte på att man ska lyfta samma vikter varje dag, på samma sätt. Vill man få ut effekt av träningen måste man variera sig och arbeta olika muskelgrupper. Detsamma gäller hästar. MEN HÄSTEN MÅSTE ARBETA I BALANS! Likna detta vid att lyfta tungt, lyfter man med ryggen är risken stor att man skadar sig. Det kanske går bra till en början men efter en tid märker man att ryggen tar skada. För att lyfta korrekt måste man böja på benen (balansera upp kroppen) och lyfta med rak rygg. Men man måste också träna andra muskelgrupper, så som mage, rygg och kondition för att få maximal effekt och minimera risken för skador. Samma rörelser under en längre tid sliter ut kroppen!
Av detta drar vi slutsatsen att det är bra att rida hästen i olika arbetsformer för att stärka kroppen, men den måste arbeta i balans! En hoppryttare tränar ju inte heller enbart höga höjder med sin häst utan även gymnastik- och teknikhoppning.
Sedan kan man självklart fundera vidare om det hästarna istället behöver är galoppträning i kuperad terräng, dressyrhästarna behöver hoppa, hopphästarna behöver skolridas och att alla hästar borde få daglig rörelse som inte är arbete, till exempel skrittmaskin, handwalking eller hage.
Detta betyder också att inte alla ryttare kan eller ska arbeta sin häst efter LDR-metoden, endast om man klarar av att rida sin häst i balans och arbeta den i korrekt arbetsform, inte att man rider LDR för att klara av hästen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)