Nu har jag lämnat in alla uppgifter för den här gången. SÅ SKÖNT!!!!!!!!!!!
Och inget för sent, det är också tummen upp!
Har också klarat alla uppridningar för ridledaren och överlevt nivåtesterna. Det hade visserligen kunnat gå bättre, men men.
Luigi vill flytta till Boden, det har han sagt.

I morgon kommer mamma :)

Nu är jag så sjukt less på att reflektera så jag dööööööööör!!!! Men okej, näst sista reflektionen, denna gången om konflikthantering och konstruktiv kritik, utvecklingssamtal och ökad självkännedom. Det hade ju kunnat vara kul om boken hade varit åtminstone läsbar. Men nej.
Jobbig dag hur som helst, vaknade i morse som om jag inte sovit alls. Hade visserligen bara exteriörbedömning på förmiddagen, och ja, jag är partisk när det gäller Luigi. Luigi är en sötnos!

Och nu, äntligen äntligen så har en sten lyfts från mina axlar. Det är en låt som har plågat mig hur länge som helst. En låt som jag vet vilken det är, men jag kommer inte på vad den heter! Och varenda textrad är som bortblåst. Det är inte en bra låt, men introt får en på ett så där glättigt humör och det fastnar. FASTNAR. Jag ringde till och med till min bror och sjöng (nynnade) introt för honom. Han visste inte heller vilken det var, men jag har en viss aning om att det kanske mer berodde på mitt framträdande. Nåja. Det gick så långt så att jag började lyssna på ffn (tysk radiokanal) via nätet för mig veterligen är det den enda kanal som spelar den låten. Och nu! Det var sååååå nära att jag missade den när jag satt förskjunken i min reflektion men mina öron (eloge till dem) snappade upp en välbekant melodi.
Det här är låten, för övrigt. Skratta inte åt mig. http://www.youtube.com/watch?v=m6tHDlAGyBs