Designs daily morgonrutin

Jag undrar hur många hjärnceller han saknar <3

Hittade laddaren. Puh, vilken tur! Nu återstår bara lite andra sladdar och snören som på något mystiskt sätt har försvunnit :(

Oj, under mitt blogguppehåll på en halv vecka (typ) så har skrivfunktionen blivit värsta hi-tech. Coolt.

I vilket fall, jag är mitt uppe i packningen och jag har ingen aning om vad jag ska ha med mig och vi ska åka i morgon. Är verkligen jättesvårt att packa rätt, det är nämligen -30 grader ute nu och vi ska vara där till mitten av juni då det förmodligen är vaaaaaarmt. Så jag borde egentligen ta med mig lite sommarkläder också. Mina ambitioner var egentligen att inte ta med vinterkläder alls men det är kanske lite väl optimistiskt med tanke på vädret nu.
-36 grader i morse när jag vaknade. Det är roligt nästan jämnt.
Jag har dessutom tappat bort min mobilladdare. Dumt, jag måste nog lägga på ett kol för att hitta den.

I förra veckan var Andreas här, och ja, jag har bara ridit i skogen sen sist. Och det var -30 förra veckan också så jag kan ju inte säga att pållen hade arbetet ihjäl sig. Men, han var riktigt lugn vilket Andeas också påpekade. Tur för dig, sa jag, eftersom jag hade lejt Andreas att rida. Det roliga i historien är att D är rädd för Andreas och tycker att han sanslöst läskig. Det gick dock bra, även om Andreas hade åsikter om att jag inte hade säkerhetsstigbyglarna på, men när jag förklarade att jag hade bytt till mina längsta läder och största stigbyglar enbart för att det skulle passa han blev han lite snällare. Tilläggas kan att det var typ tre hål kvar på lädren och stigbyglarna var även de för små. Nå, D var i alla fall duktig och såg inte riktigt lika liten ut som jag trodde att han skulle göra. Han ficka göra lite skänkelvikningar, öppnor, galopp från skritt (skitsvårt sa D) och ett par byten. Andreas höll med om att han hade det lätt för sig men sa också att det var en häst med mycket egna åsikter (rödhårig, sa jag). OCH inte ens Andreas kunde sitta på honom utan skumpade ordentligt. Visserligen gick det ju men jag tror att det beror lite på att han helt enkelt knöt ihop benen under magen och riktigt de resurserna har ju inte jag. Ja, jag vet, jag borde inte bli glad, det betyder ju nämligen att min häst är omöjlig att sitta på. Men det ska vi väl kunna lösa, jag ska bara lära mig att skumpa i takt...
Ett annat problem jag har är att jag endast har ridit i skogen, dels under praktiken och nu under distansen. Jag menar det, jag har inte haft dressyrsadeln en enda gång. Jag har också hoppat, hör och häpna, endast två gånger sen... jag minns inte ens. Sommarlovet? Det kommer inte bli lätt det här, och jag har förmodligen blivit sämre än sämst medan alla andra har gått fram i megafart.

Nu ska jag fortsätta packa. Jag tror nämligen att jag måste våga mig ut och leta reda på några saker i vår lillstuga. Blä!

Jag undrar om jag ska låta den här bloggen få självdö? Jag har inget "kall" att berätta vad jag gör om dagarna och med de obefintliga läsare jag har så är nog det lika bra. Ser ingen anledning att ordbajsa här också när jag ändå måste göra det mer seriöst för de här *** skolarbetena.
Jag vet att jag har försökt avsluta bloggen förr också men den brukar bli återuppstånden tillslut.

Nå. Härmed förbjuder jag mig själv att syssla med ordbajseri som inte ger högt betyg. (för det är ju det som räknas)

So long, suckers!

Jag trooooor jag har räknat färdigt nu. Återstår då bara att se vad djuren vill äta.

Jag. Vill. Ha. Fiiiiiint!