http://www.tidningenridsport.se/Blogg--debatt/Debatt/Den-svenska-ridhasten/

Väldigt väldigt klokt!

Så här är det... Eller, så här tycker jag...

Jag är så otroligt less på människor som har så lite att göra så att de måste hålla koll på andra människors liv. Vill jag ha dammigt under sängen så får jag ha det. Vill jag ha julsaker uppe i Juni så får jag ha det. Vill jag sova till mitt på dagen så får jag göra det och vill jag stiga upp innan klockan ringer på morgonen så får jag göra det också. Jag får låta ogräset växa i rabatterna istället för blommor, jag behöver inte klippa gräsmattan om jag inte vill och jag får hänga vilka tavlor jag vill på mina väggar.
Så länge jag inte drabbar andra så får jag ha vilken frisyr jag vill, rasta hunden hur ofta jag vill, promenera mina hästar hur ofta och hur länge jag vill. Jag får ha en brun sadel och ett svart träns och jag får byta utrustning flera gånger om året om jag vill.
Det spelar heller ingen roll om min hud är vit, gul, svart, brun eller till och med regnbågsfärgad för vet ni vad???? MAN GÖR SOM MAN VILL OCH DET SKA ANDRA SKITA I!!!!!!!!




(Nej, jag är inte specifikt drabbad men jag måste få skriva av mig)

Nu ska jag vara riktigt ambitiös och skriva igen!

I helgen var det tävlingar igen, denna gång i Björsbyn. Tvekade länge om jag skulle fara alls eftersom nya sadeln inte har kommit ännu och vädret lovade regn. Åkte hur som helst och jag har nog aldrig ridit i så dåligt väder. Inte ens hemma. Deras bana brukar alltid vara stenhård, nu var det en enda sörja av allt regn och snö. Ingen fara för hästarna dock, men vi hade lika gärna kunnat rida i en pool.
Fick en alldeles för kort framridning eftersom det gick mycket fortare än planerat men Design var en stjärna som alltid. Vann den klassen på dryga 64%. Var sen ytterst tveksam att rida nästa klass eftersom vi endast var tre startande var av en inte var säker på att starta alls. Kände inte direkt för att rida den enbart för "tränings skull" så blir det ingen klass, då skiter jag i att starta. Ansträngningen var inte hur stor som helst i och för sig då jag ändå var tvungen att gå på prisutdelning och endast hängde av rosetten och sen startade mitt program, men om jag får väljer mellan att vara blöt och kall inpå skinnet under några färre minuter så väljer jag det...
Vid omständigheterna så gick det så bra som det  kunde gå. 60% drygt och med tanke på att vi höll på att blåsa av banan, inte såg en meter framför oss och det var kallare än kallast så är jag i alla fall nöjd med hästen.
Sen dags för hemfärd. Började med att mina ridstrumpor fastnade i dragkedjan på ridstövlarna så att dessa inte gick att få av. Och jag som normalt till och med undviker vatten när jag har dem på... Sen hade bilen kodat av nyckeln så det gick varken att komma in eller sen när vi väl gjorde det gick det ej att starta. Har gått säkert en kilometer i lera med stövlarna fram och tillbaka innan vi fick reda på hur man kodade om nyckeln. Det slutade hur som helst med att dragkedjan gick sönder och vi var tvungen att klippa upp den så att jag fick av stöveln. Ridbyxorna är mest troligt förstörda de med och kommer aldrig gå att få vita igen. Med facit i hand skulle vi ha stannat hemma, hade blivit betydligt lyckligare av det. Och inte lika fattig heller.
Vann i alla fall ett fint ulltäcke och ett schabrak från Hööks. Båda jättefina!

Grålle är ute på annons, men jag nästan hoppas att ingen ska ringa på honom så att jag får ha honom kvar. En superponny är det verkligen! Lika snäll som han är gullig :)

Jag och Lussan har premiärsprungit på Halljärv idag. Åh, så lycklig hon blev!!! När hon såg vilken väg vi körde så började hon spana och pipa hela färden dit. Sen såg jag inte mer än hennes vippande svansplym när hon drog iväg! LYCKA för en hund :)

Hallå!
Dags för en liten uppdatering igen.

Ska försöka bjuda både på lite text och bilder från den senaste tiden.

Förra veckan var Grålle med mig till Överkalix på kollo. Han fick hoppa lite bana som vi filmade, socialisera sig med renar (jaha, vad var det jag skulle titta på, sa han :)) och så fick han passa på att träna på att gå lektion med annan ryttare. Duktiga Ellen red honom i sin grupp och det gick hur bra som helst. Det är en fin ponny det där! Nu är han på annons men det är nästan så att jag hoppas att ingen ska ringa på honom så att han får stanna ett tag till.

I fredags styrde jag och min bästa fru Johanna bilen mot Umeå för att delta i TOUGHEST. Ett OCR-lopp över 8 km, genom lera, dy och över vatten via ringar, lianer och trapetser. Typ.
Resan började inte så bra, dock. Eftersom jag ska sälja min bil till förmån för en diesel-bil hade jag lånat rally-saaben istället. Städade och gjorde fin så klart, man måste ju visa sig från sin bästa sida.
Kort stopp på Storheden för att köpa en mobilladdare och när jag kommer ut har bilen ändrat utseende.

Inte så kul. Gubben som hade fixat min bil var ju ledsen så klart, men det hjälpte ju inte mig.
Väntade två timmar på att världens bästa föräldrar skulle komma med en ny bil och surra fast kofångaren på saaben så att den kunde komma hem igen.
En anings försenade kom vi så äntligen iväg bara för att upptäcka att vi inte har någon parkering i Umeå. Den lilla detaljen glömde de visst berätta när jag ringde och frågade om parkering  och att man var tvungen att boka den lååååångt i förväg. Okej, dyrt att parkera men vad ska man göra?

Vi passade sen på att testa några av hindren på banan, med ganska gott resultat faktiskt.

Såååå, den stora dagen var inne! Vi hade en sen startgrupp så han kolla några löpare före oss. Vädret var bra, inte för varmt och inte för kallt.
Starten gick, första hindret var ett nät att klättra över. Jag är väldigt höjdrädd men det gick fint. Sen kom dips-walk och mina dåliga axlar pallar verkligen inte det. Fick dock en ganska bra start, men tappade av någon anledning taget i mitten sen. Första straffrundan över ett väääldigt lerigt dike. Sen var det lite krypa under-hoppa över och nät att krypa under. I lera. Och så skulle vi bära en stock en runda.
Sen tror ja att det var en lutande vägg eller vad jag ska kalla det att ta sig över. Väldigt halkigt. Missade på första försöken men sen fick jag grepp och tog mig upp att jag kunde ta emot Johanna och dra över henne. Ingen straffrunda. Sen TRÄSKET! 200 meter Swamp. Jag lovar, på alla andra gick leran till mitten på låret men eftersom jag är begåvad med ungefär 158 cm lång kropp så gick leran till midjan på mig... Jag fick lera överallt. På riktigt.
Bära sandsäck.
Mer träskmark. Här klev jag i ett hål och vurpade. Lera i ögonen. Vad ska man lixom torka med när allt är blött och sandigt??
Mera krypa över och hoppa under (eller var det tvärt om??).
Klättra i ett rep 10 meter upp och pingla i en koskälla. Det klarade vi också.
Sen kom ett svårt hinder där vi fick straffrunda.
Klättervägg. Den klarade jag.
Sen ringarna som vi tränat på dagen innan. Tyvärr tyvärr så var jag alldeles för blöt och lerig så jag fick inget grepp. Straffrunda.
Välta däck.
Armgång. Straffrunda.
Fler sandsäckar. Dom vägde fan bly.
Bära däck.
Målområdet. Lianen först. För lång kö. Inte bra att vänta på sin tur uppe i luften med höjdrädsla. Den hoppade vi över och tog straffrunda.
Super-combo. Trapets till sex stycken ringar över vatten. Jag gjorde ett försök.



(av någon anledning vill den inte starta när jag vill men klicka er fram till 16,30. Det är jag som hoppar då)
Gick inget vidare. Fick inget grepp. Det var det kallaste jag någonsin provat.
Lerdiken.
Monkeybars. Straffrunda.
Nån form av väggar. Armarna var slut, straffrunda.
Och sista rampen. För blöt och kall. Ingen som kunde ta emot. Avslutade med straffrunda.
Sen har det så klart varit bäckar att vada i, fler nät att krypa under och bord att hoppa över. Bland annat.
Kändes surt som fasen att gå i mål utan att klara sista hindret men vi fick medalj i alla fall.

 

Resultat: 2 h 13 min. Placering 799 av damerna.

Slutsats: Konditionsmässigt inga problem, hade kunnat köra mycket fortare blev knappt trött eller flåsig. Fick också vila mycket på banan då det var en del kö vid hindren.
Tekniken behöver förbättras och armarna bli starkare. Nästa år siktar jag på topp 500 av damerna i alla fall.


Det var sjukt roligt! Önskar bara att jag tagit i mer, sprungit fortare och haft färre straffrundor.
Nästa år.... Nästa år.....