Ryttarens sits, del 1

Ja, jag har ju tänkt att jag ska börja blogga lite igen och därför tänkte jag göra en liten fortsättningsserie om mina tankar kring häst- och ryttarlivet. Idag kommer första delen om ryttarens sits.
Håll till godo!

Ridning handlar om sits, oavsett vilken disciplin du rider i. Det handlar om att man ska sitta ”i” hästen, inte ”på” den. En korrekt sits är grunden för all ridning och en viktig förutsättning för att ryttarens ska kunna inverka på hästen på bästa sätt. Det är också en förutsättning för att ryttaren ska kunna rida med så liten påverkan på hästen som möjligt och utan att störa dess naturliga rörelser.

Man ska inte göra ridning mer komplicerat än vad det är. Sitter du rätt på hästen är möjligheten större för den att jobba rätt. Hästen ska vara lydig för ditt säte, utan yttre hjälpmedel, du ska kunna rida hästen utan sporrar och spö och hästen ska svara för dina hjälper. Vid en uppvisning kan man använda sporrar för att förfina hjälperna ytterligare och för att det är mer störningsmoment runt omkring.

Många gånger ser man ryttare med orolig hand som försöker brotta ner hästens huvud. Detta är helt onödigt då det istället borde handla om att få hästen lyhörd för gas, broms och att bli rakriktad. Hästens hals och huvud väger förhållandevis ganska mycket, på en rakriktad häst ska dessa bäras av överhalsmusklerna och inte stöttas av skelettet, det blir alltså för tungt för hästen att lyfta hals och huvud med underhalsmusklerna. Är hästen rakriktad kommer huvudet ner och hästen bär sin hals med den övre halsmuskulaturen, lyfter bålmuskulaturen och trampar under sig med sina bakben. Ju starkare hästen blir ju mer samling kommer den att orka bära sig i. Ytterligare en positiv effekt av detta är att hästen genom sin schwungande rygg, undersatta bakben och ett lätt stöd på bettet blir behaglig att sitta på.

Att utveckla en korrekt balanserad och följsam sits är det första varje ryttare bör göra i sin utbildning. Om man har som mål att kontrollera en häst måste man först kunna kontrollera sig själv och sina rörelser på hästryggen.
En god sits är en sits som följer hästens varje rörelse, som aldrig hindrar, blockerar eller sätter hästen ur balans, ryttaren måste själv vara i balans utan hjälpmedel från hästen. Det är mycket viktigt är att ryttaren aldrig håller balansen i tyglarna.

Hästens balanspunkt ligger strax bakom skänkeln på ryttaren (knät) och ryttarens balanspunkt ligger strax bakom naveln. Lyckas man sätta sin balans lodrätt ovanför hästens är det lättare att påverka den. Vikten är nämligen ryttarens viktigaste hjälp eftersom den inverkar hela tiden. Dra paralleller till passiva och aktiva vikthjälper - med passiva vikthjälper följer man med i hästens rörelser utan att påverka den. Med aktiva vikthjälper förmår man hästen, genom att ändra sin tyngdpunkt, att följa ryttaren.
Genom att pressa ner sittbenen, klamra sig fast, i sadeln förhindrar man hästens rörelser. Detta kan man likna med en badboll, försöker man pressa mot bollens rörelser slutar den snart att studsa.

Det är viktigt att poängtera att en rakriktad häst betyder horisontellt rak, inte bara att den spårar utan även att den inte arbetar mot skänkeln eller trycker in bogen. Hästen ska kunna böja sig lika mycket åt båda hållen i balans och frambenen ska arbeta efter bakbenens spår. Balans betyder balans både framåt/bakåt och i sidled.


Håll utkik för del 2!