Dags för en update måntro?
Jag har haft en SKITvecka rent ut sagt. Det började redan i måndags och sen har det bara gått utför. Igår ringde min mamma mig och säger (halvt hysteriskt) att hon ska då inte longera mina hästar igen för nu var D halt. Tydligen hade han varit helt lugn (och bara det är ett dåligt tecken i sig) och helt plötsligt hoppat runt på tre ben. Hon trodde helt enkelt att han hade brutit benet eftersom han inte ville stå på det och bara viftade med det. Nå, in med hästen i stallet och av med utrustningen där hon i ögonvrån ser att det sticker ut något ur hoven. Han har alltså, med maximal otur, trampat på en spik som låg på ridbanan. Hur spiken har kommit dit vet ingen så klart, men mest troligt har den följt med i massorna när vi har fyllt på underlaget. Som tur är tog spiken på ett bra sätt, i höjd med strålspetsen men på sidan och, sådan här tur i oturen har man normalt inte, veterinären befinner sig två kilometer bort så att vi kan sätta in penicillin direkt efter att det hänt. Nu har det stackars djuret boxvila i fyra dagar och ska få penicillin i tio. Han tycker omåttligt synd om sig själv kan jag säga. Alla som känner honom dessutom vet att hans största intresse i livet är att springa så han har rejält med myror i hovarna nu. Förmodligen kommer han att försöka äta upp någon inom kort också.
Men nog är det ändå otur, dels att det ligger en spik precis där han sätter ner sin hov och att den dessutom ska gå in i hoven.
Nå, vi hoppas på det bästa så ska han snart vara fit for fight igen. Men samtidigt snurrar elaka tankar i mitt huvud om en gammal klasskompis häst som trampade på en spik så illa att hästen fick avlivas...