Sidor

måndag 3 maj 2010

Jag tänkte på en liten sak när jag satt och red för några dagar sen. Det här med hoppning alltså. Det stod en oxer på ridbanan som var 155 cm hög. Och säkert en mil lång. Vad får en att styra på ett sånt hinder? Jag provade vända upp ett par gånger mot det, bara för att känna hur det skulle kännas att rida an mot ett sånt hinder och varje gång tänkte jag att om man hoppar ett sånt hinder så lär ju hästen ta i med ryggen. Med all säkerhet så kommer ju hästen att skjuta en ur sadeln mitt över hindret vilket för en fallhöjd på en sådär tre meter. Och det känns ju lite jobbigt. Det slutade med att jag red mellan stöden och övade ått-volter istället. Kändes mycket säkrare.
Och det är också en väldigt stor skillnad på vilken häst man sitter på, en del hästar känns allting högt på, en del är det bara småpotatis. Det stod ett hinder brevid som var 130 cm, det hade jag utan tvekan hoppat, i alla fall med den hästen jag satt på då.

Det är nog tur att man är dressyrryttare.

Inga kommentarer: