Ja, da sitter man här igen. Tyskland har för mig verkligen kommit att sammankopplas med internetcafé.
Hur som helst, jag är ledig idag. Det har jag firat med att tvätta och städa. Och sovmorgon förstas. Inte för att nu inte varje dag är sovmorgon precis... Okej, det där blev en konstig mening...
Naja, i söndags var ungdomarna pa rymmen. Skulle släppa Freddy i skritten, och (tack gode Gud) hade jag precis stängt igen grinden och slagit pa maskinen igen när jag tittar upp och ser ungefär 20 hästar komma dundrande mot mig, sla en lov pa gräsmattan och försvinna bakom hoppstallet igen. Hjälp! Vad gör man nu? Sprang tillbaka till vart stall och fick med mig Annkatrin, springer över till hoppstallet där det är full förberedelse för kunder och försöker fa med oss nagon att hjälpa till. Berndt och Melli fattade galoppen och som tur var hade rymlingarna sprungit tillbaka till de stackarna som inte fattade att grinden var öppen (tur igen, hur hade det sett ut om HELA flocken hade tagit tillfället i akt? 200 ohanterade hästar pa väg mot Quakenbrück...?) sa det gick utmärkt att valla in dem igen. Stackarna, de som sag ut att ha sa roligt... "Yeah, nu drar vi! Vilka ska med pa pary?!"

Nu är min tid snart slut. Det är dyrt det här!

Puss och kram, saknar min Schatz.