Sitter i köket på China Haus och lånar Emmas dator + internet. Otroligt vänskapligt av mig. Emma satte sig framför TVn.
Hade tänkt utnyttja min sovmorgon till fullo idag men vaknade redan vid nio och var fortfarande lika trött. Den här förkylningen gör att jag har gröt i huvudet.

Hur som helst, vi diskuterade just det här med att göra beridarutbildningen här i Tyskland. Vad vi har fått höra, är att det är svårt, svårt, SVÅRT. Och ännu mer att göra. Att plugga. Att rida. Och hur fruktansvärt hemskt det är och hur synd vi ska tycka om dem som går utbildningen (frivilligt?).
Jag vet ju såklart inte, jag har inte gått den, och jag gör det inte heller nu, men i princip alla som jobbar här har gått den, går den nu, eller ska gå den. Och inte är det några proffs. Och inte kommer de ha något svårt att klara proven. Och vad jag förstår så är det mycket att göra mest för att de struntar i att göra det de ska. Lägger allt på hög (sådär som jag brukar göra). Nu menar jag inte att jag skulle klara det, verkligen inte. Dels kan jag inte prata tyska, än mindre skriva (med alla stor bokstäver här och där), och jag rider säkerligen inte tillräckligt bra. Men ändå. Varför klaga?

Sabine frågade mig idag om jag kan tänka mig att komma två veckor i sommar som stand in när Caro gör sina slutprov om hon inte har hittat någon lämplig groom till dess. Hon skulle betala resan och allt, så det kan jag väl göra om det inte är något annat ivägen.


Jobbar imorgon halv dag, om allt går som det ska, och sen är jeg ledig söndag igen. Skönt faktiskt.
Och nu ska jag kanske ta och vara lite sällskaplig här igen, det var väl ändå därför jag åkte hit?